<3

Jag börjar tro att jag är förföljd av otur. Jag tror verkligen det. Igår när vi precis hade ätit och fikat hemma hos mamma, efter att ha firat morsdag med lite släkt så ringer min stallägare, och självklart har min häst lyckats igen.

Hon hade slagit upp ögat. Det var bara att kasta sig i bilen och fort åka dit för att se om det behöver sys eller inte. Men med min vanliga tur, så var det bara att ringa veterinären. Hur stor är chansen att samma veterinär har jour då? Tydligen stor för det vart återigen Hanna som fick komma och sy. Vilket var toppen bland allt elände, jag var så nöjd sist när hon gjorde det och hon vet dessutom hur min häst är.

Efter extra stark dos och ytterligare en till med lugnande, lokalbedövning och fyra stygn så var ögat fixat igen. Undra vad det här kalaset kommer att kosta, eftersom hon lyckades pricka in en söndag. Det slår aldrig fel. Men det gick åtminstone fort den här gången. Nu vill vi slippa det här. Men med tanke på att hon fortfarande är halt så blir jag nog inte av med veterinärer än på ett tag.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1992860/images/2012/pic_204382338.jpg" class="image">

Mot jobbet. Jag är helt slut. Det är tidigt och jag har iofs sovit som en kung, men hade velat sova en bra stund till. Igår hade jag och min lilla familj en hel dag i stallet. Vi fixade det sista på sommarhagarna och även det sista hindret på banken. Åh nu vill jag att min fina fux ska vara frisk! Så jag kan få hoppa.. Typiskt.

Jag är riktigt trött! Har jobbat stenhårt denna helg. Fredag, lördag och söndag. Även imorgon! Sen får jag nog vara ledig iallafall en dag. Skönt! Har därför inte hunnit aktivera hästarna speciellt mycket. Tråkigt, men dom verkar njuta av att få slippa röra på sig. Eller ja, Breeze är ju halt så där ska det inte röras på överhuvudtaget. Mer än att gå i hagen.

Hovslagaren var på besök i Fredags, det var Breeze tur denna gång att få fötterna fixade. Han tog sig en titt på hennes fula spricka, och skar upp den och tog bort en hel del röta. Men som tur var så hade den inte gått så djupt. Tack och lov, vi behöver inte mer otur nu. Dock hade hon behövt skos bak, men eftersom hon inte är världens snällaste att ha och göra med när det gäller bakfötter, samt har ont i vänster bak så tyckte han vi skulle ta och fixa det med lugnande.

I vanliga fall är jag lite emot det, tycker en häst ska kunna skos utan problem och utan lugnande medel. Men då hon hade rätt dåligt med hovvägg på ena så får det nog bli ett undantag! Eftersom hon inte vill lyfta högra benet och behöva stå på vänstern. Elände i all dess form, allt kommer samtidigt. Suck.

Kan hon Inte bara få bli frisk?

Vem kan detta vara..

Godmorgon alla morgon pigga. Och ni andra läs - morgontrötta när ni ser detta. Jag sitter för tillfället på jobbet, har en liten frukostrast och tänkte passa på att göra lite nytta här, på min lilla blogg. Jag slutar vid 10, så det är en kort dag idag!

Det är lite halv dött här på alla fronter, speciellt hästarna, eller ja.. Framförallt om Iden. Men kan meddela att min prins står kvar, han rids lite på halvfart nu när det hänt så mycket omkring. Men han är glad, halvfet och busig. Nu när allt börjar lugna sig så ska vi komma igång med ridningen ordentligt igen, men tror även att han uppskattade denna lilla "vila". Han har fått byta hage och går nu med en liten dam, eller hon är väl stor jämfört med honom med sina dryga 150-155cm. Han trivs super i hagen, och dom brukar till och med ha sina små fnatt och busa järnet. Min häst fick överta Idens gamla hagkompis, och det var nog ett klokt beslut. Dom är lite kära i varandra, och funkar rent ut sagt skit bra att ha ihop.

Nu är det dags att arbeta vidare. Ska spåna på lite framtida inlägg. Ciao

Inga fynd på röntgen, det känns skönt iallafall!

Nu är det anti inflammatoriskt som gäller i två veckor. Så får vi se om hon blir bättre eller inte av det. Blir hon det, är det bara fortsätta låta henne vila. Annars, ja då vet jag inte vad jag gör.

Men jag är inte redo att släppa taget än, vi vill ha många fina år innan dess!

Jag är trött på att hålla minen. Trött på att utåt se glad ut och bekymmersfri. För det är de sista jag är. Jag är fast i ett vägskäl, fullt av val.

Jag har två underbara hästar, och jag ger inte upp dem i första taget. Aldrig. Jag kämpar för dem, ger dem det bästa jag kan och arbetar efter det varje dag. Dem är anledningen till att man fortsätter kämpa sig framåt. Mina fina hjärtan.

Imorgon ska Breeze genomgå en hältutredning, och förmodligen röntgen. Det kommer förmodligen kosta mig skjortan, och jag har säkerligen inte råd. Men vad gör man inte för sitt allra käraste? Jag är rädd. Rädd för att hoppas på ett bra besked. Därför lämnar vi det så. Jag tänker inte hoppas, gissa eller tro. Inte förvänta mig någonting. Bara vara förberedd, för vem vet vad hon kommer att finna. Den här hästen har kommit att betyda mer för mig än vad jag kunnat ana från början
Hon är en, av två som fångat mitt hjärta helt och hållet. Att hon hela tiden visar sin, vad jag skulle kalla kärlek, för mig hela tiden gör det hela svårare.

När hon sniffar mig i håret och bökar i mitt hår, puffar mig lätt på axeln och frustar lugnt. Hur hon gnäggar och kommer springande i hagen, hur hon med långt grimskaft låter mig leda henne var som helst. Hon lämnar sin mat för att hälsa, pussas och kramas. Hur hela hon är. Med handen på hjärtat "det här är en häst för mig"!

I Will follow you untill The end.

Så får jag veta om våran framtid slutar här, eller om den kommer att fortsätta.

Jag är rädd. Jag är nervös.

För en vecka sedan, så hände det inte så roliga som jag skrivit i inlägget tidigare. Som jag säkert nämnde (minns ej?) så valde jag att ta Breeze och gå hem.

Min kära mamma var snäll och gjorde mig sällskap. Med oss hade vi även min ena hund, Kira. Många undrade varför jag inte bara red, men eftersom hon är halt och jag fått order om att promenera henne men EJ sitta på henne så hade jag inte mycket till val. Bara att promenera, för in i en transport ville jag ej ha henne. Inte då, och helst aldrig mer. Men någon gång är det dags igen!

Vi hade en fin väg framför oss genom skogen, grusväg och banvall. En bit på asfalterad men B är så lugn och snäll så det gjorde oss ingenting. :)
Vi hade några välbehövliga pauser i början där vi passade på att äta litegrann samt dricka ordentligt. När vi väl var hemma, 5 timmar senare och 2,3 mil avverkade så var hästen min trött.

Rubriken ovan, självklart ska det stå måndag! Åh virr pannan Anna!

Ja det ska jag berätta nu. Har helt glömt av eftersom jag jobbat och slitit hela helgen.

När vi skulle åka hem så klev hon efter bara några minuter på transporten, och vi rullade iväg. Men efter bara någon kilometer så började hon stampa och bete sig konstigt. Vi stannade för att titta och allt var lugnt och hon lugnade ner sig, vi trodde detta bara var lite fjant med tanke på att hon la av. Vi kom sedan inte mycket mer än någon kilometer till så bröt helvetet ut.

Hon hoppade och stegrade så bommen flög ner där fram, förmodligen så gick hon även omkull för mellanväggen låg ner samt stolpen som håller upp den. Hon stegrade och for som en galning där medans Lotta som åkt med oss och Tessan försökte få upp dörren som handtaget gått sönder på. I nästa sekund ser vi hur hästen krossar rutan och då blir det bråttom, genom lilla luckan på fronturlastningen så lyckas Tessan få på grimskaftet på grimman som var hel, hade två på och den andra var trasig. När luckan åker ner så kastar hästen sig ut och Tessan som innan i panik utbrustit "hon har krossat skallen" får se att det är inte så illa som vi trott, men hon har skurit upp vid ena ögat ett djupt fult sår och har skrapmärken överallt.

Vi får promenera tillbaka till Lotta som vi nyss kom ifrån i väntan på veterinären som vi ringde direkt. Jag var helt övertygad om att det var slut nu med stackars hästen, att hon trotsallt fått skallskador eller liknande. Väl framme stod hon helt still i boxen och var nog mest i chock, precis som vi andra.

Vi väntade och väntade, ringde och ringde. Efter 6,5 timmar(!!!!!!) så kommer veterinären, tack för de ungefär. Hon var himla snäll och förstod inte alls hur vi kunde fått vänta så länge, eftersom hon själv precis gått på sitt skift. Tur att hon iallafall höll med oss om att det var helt idiotiskt när man ringer akut. Hon sydde ögat och konstaterade att det inte var någon fara, alla andra sår var bara ytligt.

Trots 2 sprutor lugnande för ca 1400kg häst så fick vi inte in hästen i transporten för att ta oss hem, jag som redan innan hade panik över detta fick nog och vi bestämde oss för att gå hem dagen efter. Helvetes dag, ursäkta språket men finns inget bättre än det att säga.

Aldrig mer. Skriver ett inlägg om våran ofrivilliga promenad senare.

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/1992860/images/2012/pic_201492274.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1992860/images/2012/pic_201492279.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/1992860/images/2012/pic_201492289.jpg" class="image">

Hallå, nu har jag samlat ihop mig efter måndagens bravader. Det är inte kul när sånt här händer.. Usch.

Vi var som jag nämnde iväg med Breeze till en jätte duktig Equieterapuet, ursäkta min hemska stavning om det blev fel nu(!). Hon var så snäll när vi åkte dit, och stod snällt och fint i boxen medans vi väntade på Charlotta (Lotta). Även inne i rummet, eller ja stallgången så stod hon så fint även fast jag höll henne istället för att knäppa fast. Hon är ju oftast lugnast så.

Lotta kände igenom henne riktigt ordentligt, började mjukt för att sedan känna mer grundligt. Vi fick sedan gå ut och longera en stund och vänster bak var hon lite halt på, precis som vi konstaterat innan. Hon klämde och kände lite mera innan hon satte akupunktur, och detta tyckte min häst var guda skönt, åh vad hon njöt min lilla tjej. Hon fick sedan laserbehandling, och även där njöt hon men var lite svårare att stå still, hon har så tunn hud så det kröp säkert i skinnet. Hon knäckte även Breeze lite vid baken/ryggen och halsen, och efter det lossnade lite av stelheten hon haft.

Den så kallade "knölen" bak vid ryggen trodde hon kunde bero på masken och att hon hade tendens till Karprygg. Hon masserade där ordentligt och då försvann den nästan helt, så det fastställde väl hennes misstankar ännu mer. Tillbaka till benet då, vi misstänker en sträckning då hon kände att hon var väldigt spänd där. Vi har nu fått ett "behandlingsschema" och ska vänta och se. Vi ska även röntga det benet om det inte blir bättre, men troligtvis kommer det att göras i vilket fall som helst.

Jag fick en kommentar där någon som inte lämnat namn nämnde att "det måste röntgas", men om Lotta nu har rätt så behövs det inte. Hon jobbar på Husaby klinik emellanåt och är jätte duktig, så jag hoppas nu att det är detta som hon trodde. Om ett par dagar ska jag kontakta henne och berätta hur det går.

Slänger in ett inlägg senare om vad som hände på hemresan och all kalabalik omkring.

Jag lovar att blogga om det så fort jag orkar, men just nu är det fortfarande helt galet i min skalle..

Åh min fina häst, vad du ställer till.