Har ni sett denna? Jag är så sjukt nöjd. Love it.

Den här dagen vart helt okej, (i skrivandes stund menar jag såklart gårdagen, eftersom uret är över 24:00!) även fast jag valt att byta min dags tur till kväll på jobbet. Något jag först ångrade. Jag tog en riktigt härlig ridtur med Underbara tjejer på bästa hästarna. Emilia fick äran att ta iden, och så tog jag min galen panna till fux. Höll på att åka i backen idag faktiskt, men jag höll mig kvar. Men ändå, härligt väder och bra sällskap gjorde det till en toppen ridtur.

Kvällen på jobbet blev med alldeles underbart bra. Jag och den bäste kollegan man kan tänka sig hade planerat att grilla med gamlingarna och det blev succé. Jag som gick hungrig hemifrån vart iallafall nöjd och belåten. Det är väl de som är meningen? Eller?! Nu är jag ledig i två dagar, och det ska bli riktigt skönt.

Stand up for what you believe in, even if it means standing alone.

Bästa fuxar. Bästa hästar. Bästa vänner. Bästa tjejer.

Ser ni vilken som är min? ;)

Min fina, min bästa, mitt allt. Vi ska kämpa. Vi är påväg, upp mot topp.

Hej igen, min glömda blogg. När bloggade jag sist egentligen? Det måste vara riktigt länge sen. Men det har varit rätt tungt ett tag och full fart. Nu är jag back in track med humöret och tar nya tag. Det har hänt mycket sedan jag sist besökte här. Och jag kommer ärligt inte ihåg allt, och mycket är inte ens värt att skriva. Men något som är värt att skriva är, att jag åter igen börjar älska livet. Motgångarna blir färre, även om det fortfarande finns sådana. Det räcker för mig just nu, jag är nöjd.

Nu avrundar jag detta inlägg med att säga, see you soon. För jag har inlägg på gång som ska skrivas, jag ska försöka med bloggandet igen. Men ni får vara beredda på en och annan svacka. För sådana kommer det garanterat säkert att komma. Försöka att undvika? Ja självklart.

Jag lovar, jag är oturs drabbad. Är det Kiras förtjänst? (min hund) då när hon hade sönder vår spegel, för isånafall är det orättvist att just jag fick oturen.

I början av veckan, så började min otur om på nytt. Och jag undrar, varför just jag?

Min häst som vi nyss släppt på bete, 3 km från stallet bestämde sig för att rymma och springa hem. Detta blev resultatet..

No matter what. You are The best.

<3

Jag börjar tro att jag är förföljd av otur. Jag tror verkligen det. Igår när vi precis hade ätit och fikat hemma hos mamma, efter att ha firat morsdag med lite släkt så ringer min stallägare, och självklart har min häst lyckats igen.

Hon hade slagit upp ögat. Det var bara att kasta sig i bilen och fort åka dit för att se om det behöver sys eller inte. Men med min vanliga tur, så var det bara att ringa veterinären. Hur stor är chansen att samma veterinär har jour då? Tydligen stor för det vart återigen Hanna som fick komma och sy. Vilket var toppen bland allt elände, jag var så nöjd sist när hon gjorde det och hon vet dessutom hur min häst är.

Efter extra stark dos och ytterligare en till med lugnande, lokalbedövning och fyra stygn så var ögat fixat igen. Undra vad det här kalaset kommer att kosta, eftersom hon lyckades pricka in en söndag. Det slår aldrig fel. Men det gick åtminstone fort den här gången. Nu vill vi slippa det här. Men med tanke på att hon fortfarande är halt så blir jag nog inte av med veterinärer än på ett tag.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1992860/images/2012/pic_204382338.jpg" class="image">

Mot jobbet. Jag är helt slut. Det är tidigt och jag har iofs sovit som en kung, men hade velat sova en bra stund till. Igår hade jag och min lilla familj en hel dag i stallet. Vi fixade det sista på sommarhagarna och även det sista hindret på banken. Åh nu vill jag att min fina fux ska vara frisk! Så jag kan få hoppa.. Typiskt.

Jag är riktigt trött! Har jobbat stenhårt denna helg. Fredag, lördag och söndag. Även imorgon! Sen får jag nog vara ledig iallafall en dag. Skönt! Har därför inte hunnit aktivera hästarna speciellt mycket. Tråkigt, men dom verkar njuta av att få slippa röra på sig. Eller ja, Breeze är ju halt så där ska det inte röras på överhuvudtaget. Mer än att gå i hagen.

Hovslagaren var på besök i Fredags, det var Breeze tur denna gång att få fötterna fixade. Han tog sig en titt på hennes fula spricka, och skar upp den och tog bort en hel del röta. Men som tur var så hade den inte gått så djupt. Tack och lov, vi behöver inte mer otur nu. Dock hade hon behövt skos bak, men eftersom hon inte är världens snällaste att ha och göra med när det gäller bakfötter, samt har ont i vänster bak så tyckte han vi skulle ta och fixa det med lugnande.

I vanliga fall är jag lite emot det, tycker en häst ska kunna skos utan problem och utan lugnande medel. Men då hon hade rätt dåligt med hovvägg på ena så får det nog bli ett undantag! Eftersom hon inte vill lyfta högra benet och behöva stå på vänstern. Elände i all dess form, allt kommer samtidigt. Suck.

Kan hon Inte bara få bli frisk?

Vem kan detta vara..

Godmorgon alla morgon pigga. Och ni andra läs - morgontrötta när ni ser detta. Jag sitter för tillfället på jobbet, har en liten frukostrast och tänkte passa på att göra lite nytta här, på min lilla blogg. Jag slutar vid 10, så det är en kort dag idag!

Det är lite halv dött här på alla fronter, speciellt hästarna, eller ja.. Framförallt om Iden. Men kan meddela att min prins står kvar, han rids lite på halvfart nu när det hänt så mycket omkring. Men han är glad, halvfet och busig. Nu när allt börjar lugna sig så ska vi komma igång med ridningen ordentligt igen, men tror även att han uppskattade denna lilla "vila". Han har fått byta hage och går nu med en liten dam, eller hon är väl stor jämfört med honom med sina dryga 150-155cm. Han trivs super i hagen, och dom brukar till och med ha sina små fnatt och busa järnet. Min häst fick överta Idens gamla hagkompis, och det var nog ett klokt beslut. Dom är lite kära i varandra, och funkar rent ut sagt skit bra att ha ihop.

Nu är det dags att arbeta vidare. Ska spåna på lite framtida inlägg. Ciao

Inga fynd på röntgen, det känns skönt iallafall!

Nu är det anti inflammatoriskt som gäller i två veckor. Så får vi se om hon blir bättre eller inte av det. Blir hon det, är det bara fortsätta låta henne vila. Annars, ja då vet jag inte vad jag gör.

Men jag är inte redo att släppa taget än, vi vill ha många fina år innan dess!

Jag är trött på att hålla minen. Trött på att utåt se glad ut och bekymmersfri. För det är de sista jag är. Jag är fast i ett vägskäl, fullt av val.

Jag har två underbara hästar, och jag ger inte upp dem i första taget. Aldrig. Jag kämpar för dem, ger dem det bästa jag kan och arbetar efter det varje dag. Dem är anledningen till att man fortsätter kämpa sig framåt. Mina fina hjärtan.

Imorgon ska Breeze genomgå en hältutredning, och förmodligen röntgen. Det kommer förmodligen kosta mig skjortan, och jag har säkerligen inte råd. Men vad gör man inte för sitt allra käraste? Jag är rädd. Rädd för att hoppas på ett bra besked. Därför lämnar vi det så. Jag tänker inte hoppas, gissa eller tro. Inte förvänta mig någonting. Bara vara förberedd, för vem vet vad hon kommer att finna. Den här hästen har kommit att betyda mer för mig än vad jag kunnat ana från början
Hon är en, av två som fångat mitt hjärta helt och hållet. Att hon hela tiden visar sin, vad jag skulle kalla kärlek, för mig hela tiden gör det hela svårare.

När hon sniffar mig i håret och bökar i mitt hår, puffar mig lätt på axeln och frustar lugnt. Hur hon gnäggar och kommer springande i hagen, hur hon med långt grimskaft låter mig leda henne var som helst. Hon lämnar sin mat för att hälsa, pussas och kramas. Hur hela hon är. Med handen på hjärtat "det här är en häst för mig"!

I Will follow you untill The end.