Den här dagen slutade bara med tårar. Man kan orka mycket skit här i livet, men någon gång blir det för mycket till och med för mig. Det har det blivit nu, och jag vet allvarligt talat inte vart jag ska ta vägen. Nu blir detta säkert ett alldeles luddigt inlägg men då får det bli det. Jag behöver skriva av mig, så kanske lite av min ilska, besvikelse och ledsenhet rinner av. Egentligen så finns inget att skriva, för jag kommer förmodligen göra som alltid, försöka låtsas som ingenting, må skit dåligt och hoppas att mitt liv avslutas fortare än illa kvickt.. Okej, det sista kanske var lite överdrivet men jag kommer bara fortsätta bli trampad på.

Nej, imorgon ska jag försöka fixa skjuts ut till hästen tidigt, ta en lång och mysig ridtur och rensa tankarna litegrann. Det kan behövas! Och vad är bättre då än att göra det på hästryggen?