Jag kan andas lite igen.

Inga fynd på röntgen, det känns skönt iallafall!

Nu är det anti inflammatoriskt som gäller i två veckor. Så får vi se om hon blir bättre eller inte av det. Blir hon det, är det bara fortsätta låta henne vila. Annars, ja då vet jag inte vad jag gör.

Men jag är inte redo att släppa taget än, vi vill ha många fina år innan dess!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: